Att tacka för sig när tiden är inne

En hektisk december månad, blev om något ännu mer stressig då barnamodern fick reda på att hon fick ett nytt, FAST jobb, som hon nu bara hade råkat söka sådär i förbifarten, med ganska låga förhoppningar om någonting mera eftersom hennes utbildning inte direkt kvalificerar henne till så många andra arbeten än just Röntgenskötare.... Och nu kommer jag plötsligt att börja på mitt nya jobb redan den 2.a Januari. Jaiks... känns både spännande, roligt och samtidigt lite vemodigt. Fast allra mest roligt ändå! Vemodigt för att våra dagar att "bara vara här hemma" snart är slut. Jag har trivts med livet som hemmamamma, även om det stundvis varit tufft det också. Men den här dagen kommer ju att komma förr eller senare, och barnen tror jag är mera redo än mig att lämna "det gamla" livet bakom sig. De vill börja ha lite mer action än att bara sudda på i våran hemmalunk. Och mitt i allt vemod så känns det både jätteroligt och spännande att få böja med något helt nytt!!! (Har ju rätt länge varit säker på att vården kanske inte helt och hållet riktigt är min grej). Och tänk att lilla jag då blev vald till en av de tjänster som fanns på min nya arbetsplats... !!!Tror att detta kommer att bli helt bra för vår familj, bara vi alla blir varma i våra nya kläder.

Så i samma veva som vi har ordnat och ställt inför julen, och ett två-års kalas här, så har vi även försökt rodda med att få dagvårdsplatser och Eftisplats år våra små wild kids, och dessutom få inskolat dem före jul, eftersom alla dagisar här håller stängt under jul- och nyårsveckan. 

Och bra har det gått. Milton frågade idag, om han får börja på dagiset redan idag, för jag hade i nåt skede sagt att vi börjar "på riktigt" efter jul, och ja nu är det ju efter jul, men de får snällt vänta till den 7.e, då får de börja på riktigt. Dessvärre fick inte de båda små plats på samma ställe, utan vi hamnar att kuska  runt halva kommunen med dem, men en fördel är att Milton fick plats på samma avdelning där hans bästa kompis också går, så han kommer nog att trivas som fisken i vattnet. Och sen är det kanske nyttigt för dem alla tre att få växa och utvecklas till egna individer, att få vara själva, utan sina syskon en stund varje dag. Förhoppningsvis blir det lite mindre syskongräl här hemma sen... Eller så blir det ännu mera eftersom alla kommer att få långa dagar, och är trötta sen när kvällen kommer... Återstår att se sen hur det blir. Den jag oroar mig mest för, är nog lillan här. Visst är hon nog tuff och kavat, men hon är nog ändå lite av en "mammis", så för hennes del tror jag det hade varit bra att hon hade fått ha brorsan på samma ställe, som ett stöd och en trygghet. Men kanske går det bättre än väntat för henne sen också på dagis...Nea igen blev så glad när hon fick veta att hon nu får börja stanna kvar på Eftis efter att skoldagen är slut. Det har nog varit hennes önskan hela hösten, eftersom de flesta på förskolan också är på Eftis.

Utöver detta dagispusslande, så har jag då fått ringa runt till alla tänkbara instanser, Skattekort skall ändras, Hemvårdsstödet skall sägas upp, arbetsavtal skall undertecknas, inkomstredovisning inskickas till kommunen för beräkning av dagvårdsavgifter, och sen så hade jag jour på mitt gamla jobb i söndags, och kommer att ha min allra sista jour ännu denna inkommande söndag. Telefonterror och papperskrig, men ett av de roligare sådana eftersom jag faktiskt skrivit under ett arbetsavtal som saknar slutdatum!!! Sen var vi också mer eller mindre tvungna att skaffa en bil till, ha ju hittills klarat oss med bara en, eftersom maken ju har firmabil. Men nu med alla dagishämtningar och lämningar, så behöver vi en bil till, då firmabilen enbart har två säten. Så i samma röra här har vi varit och köpt en bil till, och det bilköpet bakade vi in samtidigt som vi var och badade en dag tillsammans med våra goda vänner familjen F, till Tropiclandia. Så då fick vi ju två flugor på en smäll. Nu återstår bara att byta våran "riktiga" bil också till nåt mera körvänligt. Men det tror jag vi spara till vårkanten

Utöver detta så har vi hunnit med att fira våran härliga två-åring. Ett stort kalas med både släkt och vänner. Sen så har vi firat jul, och en riktigt skön och avslappnad sådan. Vilket är behövligt nu innan våran nya vardag tar vid. Nya året ska vi fira in tillsammans med goda vänner, och sen så börjar allvaret för min del, med massa nytt att lära mig. Den 2.a börjar jag med en två veckors inskolningsperiod på mitt nya jobb. Barnen får stanna hemma med barnafadern fram till den 7.e då dagisarna öppnar igen, och skolan börjar. Detta kommer nog att medföra en stor omställning för hela familjen eftersom jag kommer att börja jobba heltid direkt. En helt ny arbetsplats för mor, nya dagisar för barnen, och en helt ny vardag för hela familjen. 

Därför har jag tagit beslutet att tacka för mig här i blogglandia. Dels för att den lilla fritid som vi har tillsammans vill jag ägna åt barnen, och dels för att barnen börjar bli större och jag vill inte hänga ut dem mera här, de behöver få ha sin egen integritet. Jag är tacksam för allt jag faktiskt har kommit mig för att skriva ner, våra minnen, och för alla de som jag kommit i kontakt med och lärt känna via bloggen

 Allt har sin tid här i livet, och nu är det dags för oss att vända blad, och börja på ett nytt kapitel. Jag kommer att låta den här bloggen vara kvar här ett tag. Dels för att jag vill hinna få den i bokformat innan den stängs ned, och sen ifall...ifall att jag nu ändrar mig och vill skriva nån rad här igen en vacker dag.

Jag vill tacka er alla som kikat in här, och ni som lämnat varma kommentarer och mail. Ta väl vara på er, jag önskar er allt gott i livet!

over and out...