fredag 27 december 2013

Att tacka för sig när tiden är inne

En hektisk december månad, blev om något ännu mer stressig då barnamodern fick reda på att hon fick ett nytt, FAST jobb, som hon nu bara hade råkat söka sådär i förbifarten, med ganska låga förhoppningar om någonting mera eftersom hennes utbildning inte direkt kvalificerar henne till så många andra arbeten än just Röntgenskötare.... Och nu kommer jag plötsligt att börja på mitt nya jobb redan den 2.a Januari. Jaiks... känns både spännande, roligt och samtidigt lite vemodigt. Fast allra mest roligt ändå! Vemodigt för att våra dagar att "bara vara här hemma" snart är slut. Jag har trivts med livet som hemmamamma, även om det stundvis varit tufft det också. Men den här dagen kommer ju att komma förr eller senare, och barnen tror jag är mera redo än mig att lämna "det gamla" livet bakom sig. De vill börja ha lite mer action än att bara sudda på i våran hemmalunk. Och mitt i allt vemod så känns det både jätteroligt och spännande att få böja med något helt nytt!!! (Har ju rätt länge varit säker på att vården kanske inte helt och hållet riktigt är min grej). Och tänk att lilla jag då blev vald till en av de tjänster som fanns på min nya arbetsplats... !!!Tror att detta kommer att bli helt bra för vår familj, bara vi alla blir varma i våra nya kläder.

Så i samma veva som vi har ordnat och ställt inför julen, och ett två-års kalas här, så har vi även försökt rodda med att få dagvårdsplatser och Eftisplats år våra små wild kids, och dessutom få inskolat dem före jul, eftersom alla dagisar här håller stängt under jul- och nyårsveckan. 

Och bra har det gått. Milton frågade idag, om han får börja på dagiset redan idag, för jag hade i nåt skede sagt att vi börjar "på riktigt" efter jul, och ja nu är det ju efter jul, men de får snällt vänta till den 7.e, då får de börja på riktigt. Dessvärre fick inte de båda små plats på samma ställe, utan vi hamnar att kuska  runt halva kommunen med dem, men en fördel är att Milton fick plats på samma avdelning där hans bästa kompis också går, så han kommer nog att trivas som fisken i vattnet. Och sen är det kanske nyttigt för dem alla tre att få växa och utvecklas till egna individer, att få vara själva, utan sina syskon en stund varje dag. Förhoppningsvis blir det lite mindre syskongräl här hemma sen... Eller så blir det ännu mera eftersom alla kommer att få långa dagar, och är trötta sen när kvällen kommer... Återstår att se sen hur det blir. Den jag oroar mig mest för, är nog lillan här. Visst är hon nog tuff och kavat, men hon är nog ändå lite av en "mammis", så för hennes del tror jag det hade varit bra att hon hade fått ha brorsan på samma ställe, som ett stöd och en trygghet. Men kanske går det bättre än väntat för henne sen också på dagis...Nea igen blev så glad när hon fick veta att hon nu får börja stanna kvar på Eftis efter att skoldagen är slut. Det har nog varit hennes önskan hela hösten, eftersom de flesta på förskolan också är på Eftis.

Utöver detta dagispusslande, så har jag då fått ringa runt till alla tänkbara instanser, Skattekort skall ändras, Hemvårdsstödet skall sägas upp, arbetsavtal skall undertecknas, inkomstredovisning inskickas till kommunen för beräkning av dagvårdsavgifter, och sen så hade jag jour på mitt gamla jobb i söndags, och kommer att ha min allra sista jour ännu denna inkommande söndag. Telefonterror och papperskrig, men ett av de roligare sådana eftersom jag faktiskt skrivit under ett arbetsavtal som saknar slutdatum!!! Sen var vi också mer eller mindre tvungna att skaffa en bil till, ha ju hittills klarat oss med bara en, eftersom maken ju har firmabil. Men nu med alla dagishämtningar och lämningar, så behöver vi en bil till, då firmabilen enbart har två säten. Så i samma röra här har vi varit och köpt en bil till, och det bilköpet bakade vi in samtidigt som vi var och badade en dag tillsammans med våra goda vänner familjen F, till Tropiclandia. Så då fick vi ju två flugor på en smäll. Nu återstår bara att byta våran "riktiga" bil också till nåt mera körvänligt. Men det tror jag vi spara till vårkanten

Utöver detta så har vi hunnit med att fira våran härliga två-åring. Ett stort kalas med både släkt och vänner. Sen så har vi firat jul, och en riktigt skön och avslappnad sådan. Vilket är behövligt nu innan våran nya vardag tar vid. Nya året ska vi fira in tillsammans med goda vänner, och sen så börjar allvaret för min del, med massa nytt att lära mig. Den 2.a börjar jag med en två veckors inskolningsperiod på mitt nya jobb. Barnen får stanna hemma med barnafadern fram till den 7.e då dagisarna öppnar igen, och skolan börjar. Detta kommer nog att medföra en stor omställning för hela familjen eftersom jag kommer att börja jobba heltid direkt. En helt ny arbetsplats för mor, nya dagisar för barnen, och en helt ny vardag för hela familjen. 

Därför har jag tagit beslutet att tacka för mig här i blogglandia. Dels för att den lilla fritid som vi har tillsammans vill jag ägna åt barnen, och dels för att barnen börjar bli större och jag vill inte hänga ut dem mera här, de behöver få ha sin egen integritet. Jag är tacksam för allt jag faktiskt har kommit mig för att skriva ner, våra minnen, och för alla de som jag kommit i kontakt med och lärt känna via bloggen

 Allt har sin tid här i livet, och nu är det dags för oss att vända blad, och börja på ett nytt kapitel. Jag kommer att låta den här bloggen vara kvar här ett tag. Dels för att jag vill hinna få den i bokformat innan den stängs ned, och sen ifall...ifall att jag nu ändrar mig och vill skriva nån rad här igen en vacker dag.

Jag vill tacka er alla som kikat in här, och ni som lämnat varma kommentarer och mail. Ta väl vara på er, jag önskar er allt gott i livet!


over and out...

Det gäller att vara snäll hela året...

Speciellt i december ifall att nu tomten råkar vara i förbifarten. Nu har ju ifs tomten redan varit på besök detta år, men jag lägger ändå upp några bilder på mina hjälpsamma barn här. Och nu år ju då inte fallet så att de alltid är så här snälla och hjälpsamma, utan jag kanske mera ska precisera detta som lite "plåster på såren" för alla de gånger de bråkat, kivats och vägrat städa upp efter sig eller annars hjälpa till... Men huvudsaken är att de kan...om de bara vill...

Nea ville en kväll laga mat, och visst fick hon det. Knackkorv och makaroner fixade hon ihop åt oss

Minya hjälper till med golvskurandet inför julen


och granen ska ju kläs...



Detta år fick barnen tillsammans med deras far klä granen, eftersom mor i huset befann sig ett halvt dygn på sitt jobb, pga av halkan.

och sen så har vi försökt bekant oss med att kläderna inte tvättar och viker in sig i skåpet av sig själva...

söndag 15 december 2013

2

Stort grattis på 2-års dagen våran älskade, underbara lilla fröken!


torsdag 12 december 2013

"Älskling, i år tar jag knäcken..."

..."på oss alla!..."

I går så fick jag plötsligt för mig att vi skulle ha knäck. Så då passade jag på att testa micro-knäck, och det var banne mig busenkelt. Receptet hittade jag HÄR.
    


Det lackar mot jul hörni :)



I kväll vankas det julfest på skolan. Tänk, allra första julfesten för Neas och våran del. Ja, alltså som föräldrar till en skolelev då. Spännande och roligt.Skoleleverna är lediga idag på dagen, så vi få nog hitta på nåt skojigt nu på eftermiddagen så vi får timmarna att gå...

Ha en fin torsdag!

onsdag 11 december 2013

Jul, jul, strålande jul...

Allt behöver inte vara julrött, utan i år så smög sig lite dovt rosa, brunt och guld/brons in bland allt julpynt. Och jag gillar det faktiskt, som kontrast till allt det röda...




söndag 8 december 2013

Mera av veckan som gått

Och förutom att vi lärt oss en massa saker, så har vi även hunnit med lite jobb, en trevlig jullunch för barnamodern på sitt jobb, barnen har haft lekkompisar här tre dagar. Mor i huset har återigen varit ut på ett spännande och givande "möte". Vi har bakat mera pepparkakor, för de gamla hade försvunnit ur burken på nåt märkligt sätt.. Och så har jag äntligen fått fixat till håret, var väl bara sisådär 7 månader sen förra frissabesöket, så det var minsann väl på tiden. Ett juligt rishjärta, eller kanske mera ett risigt julhjärta till dörren fixade vi också ihop en eftermiddag barnen och jag.


En hel hop med adventskalendrar huserar också här, och barnen är ivriga på att å öppna sina luckor. Enda som inte riktigt förstår att man bara får öppna en lucka per dag, är lillan. Men hittills så har det ändå funkat bra, och ingen har "tjuvat" några luckor ännu.

Äntligen fick jag också städat ur våran centralgarderob på vinden. Det blev hela tre jättestora och jättefulla sopsäckar med gamla babykläder, gravidkläder och babytäcken, påslakan m.m. till insamlingen. Visst hade jag kunnat föra det till loppis, och få det sålt för lite extra hushållspengar, men denna gång så kände jag för att jag vill ge bort sakerna till bättre behövande nu så här i juletider, så därför så förde jag glatt alltihopa till insamlingen. Och Ekorosk kommer också att få två megastora sopsäckar av oss. Kvar att städas grundligt återstår, nämligen allas vår fasa: förrådet i garaget, men där får nog maken vara med då det ska städas, för där finns massor av hans "viktiga" grejjer som jag inte vågar kasta utan lov :) 

Idag fyller barnens farmor år, så snart ska vi bege oss dit en stund, och i morgon fyller barnens äldre farbror år, så vi har en del födelsedagar nu här i adventstid. Och nu har äntligen också kidsens kusiner kommit hem efter en vecka på Kanarieöarna, som vi har väntat och längtat efter dem!
I övrigt så myser vi på med lite julpynt här och var. Barnen bråkar och träter nåt vansinnigt här, för att sen överraska och kunna leka helt snällt tillsammans en stund. Glögg dricks här lite varje kväll, julmusiken surrar på i bakgrunden, och nu med en ordentlig mängd snö, så börjar julfellingen vara på topp. Nästa vecka så fyller lillan eller "Mini" två år, så då blir det kalasdax, utöver kalas såv ankas det julfest på skolan, och sen på lördagkväll vankas det galej för barnaföräldrarna här i huset, medans kidsen får en helkväll tillsammans med fammo och faffa.



lära sig...

Måste bara snabbt kika in här för att berätta att våra flickor denna vecka, bägge två, lärt sig två stora saker här i livet. Först ut var Minya som i början av veckan plötsligt svingade sig upp på trehjulingen (som storebror nyss hade räddat in i värmen från en stor snödriva bakom garaget), och trampade galant iväg som om hon inte gjort annat än cyklat på en trehjuling tidigare. 

Och sen igår kväll när jag sent om sider kom hem från jobbet, så hade Nea börjat läsa. Hon satt och läste för mig flera sidor ur en "börja läsa" bok. Och det lustiga är, att visst har hon varit intresserad av siffror och bokstäver, så det har vi övat, och hon kan de allra flesta bokstäver, men vi har bara övat in dom STORA bokstäverna, inte dom små. Och nu plötsligt satt hon och ljudade och läste en bok med små bokstäver helt utan problem. "Pappa visade mig en gång bara" sade hon på frågan om hur hon kunde veta de små bokstäverna. Enda svåra var att skilja på b och d, och å och ä... Så igår kväll var den magiska dagen, då Nea läste några sidor ur boken som godnattsaga för mig, och inte tvärtom, som vi gjort i sex år nu...


Och ja Milton, han har också lärt sig nåt nytt, han har börjat svära...Men det är nu inte något jag vill stoltsera över direkt... Däremot har hans intresse för pussel vaknat, och han har blivit riktigt skicklig på att få ihop pussel. Och så säger han varje kväll att han nog inte önskar sig några julklappar, han har redan så många leksaker... Han var så nöjd med traktorn han fick av lilljultomten, så han vill inget mera ha... Inte ofta som det är så med barnen.


onsdag 27 november 2013

Rapport!

Åter igen en snabbupdate av veckan som passerat. Hinner och orkar inte alltid uppdatera här inne...

Vi har haft många playdater med kusinerna, vi har fått busa i snön några dagar före den nu idag regnar bort. Vi har bakat julbröd. limpor, chokladkaka och småbröd. Jag har varit till grannstaden och handlat tillsammans med alla Wild Kidsen. Tänkte vi skulle ta tillfället i akt och öva på sociala färdigheter, såsom att uppföra sig i butik. ALLA tre fick betyget: med beröm UNDERKÄNT...!!! Tror att nästa tillfälle kommer att dyka upp lagom tills konfirmationen deras...OCH en i gången...  


Nea och Milton fick åka en eftermiddag ner till våra villagrannar på en lekdag. Första gången som Milton ensam, (nåja nu hade han ju Nea med sig, men utan någon vuxen kanske jag ska skriva) va borta till en kompis. Barnen har också lekt tillsammans med grannbarnen ett par gånger. . Det är så roligt när de börjar bli större och kan själva gå över till varandra och leka, och framför allt  leka alla fem tillsammans! Nea har också varit en eftermiddag och lekt till en klasskompis Jag har sprungit på en del möten och ärenden. Jag har haft jour, och far i huset knegar på med sitt extraknäck. Julplaner smids, Nea har haft gympaavslutning med knytkalas, och så har vi varit till banken och tömt barnens spargrisar på Barnens dag vid banken. Fina gåvor och varsin julkalender fick de. 


Vi har haft mommo och moffa på besök, och vi har våldsgästat dem. Vi har blivit bjudna på supergod trerätters middag hemma hos fammo och faffa. Milton och Minya skulle en kväll på övernattning till mormor och morfar, men när det var läggdax så slog lillan på stora strejktrumman, så då var det bara för mommo att  skjutsa hem dem igen. Milton blev också ängslig när Minya bara skrek, så han ville också hem samtidigt. Vi har varit och hälsat på våra goda vänner familjen F, och Nea har övernattat hos mommo och moffa. Sen har Nea varit på sitt livs första skoldisco, och hade visst haft så roligt så hon kom hem med en tand i fickan. Får påminna henne i tonåren sen om att hon kom hem med tänder i fickan från discona  redan som 6-åring. 
Nåja, den var ju ändå rätt lös, så den hade nog antagligen lossnat fastän hon varit hemma också... :)


Ingen Miltowich på bild denna gång. Kameran har haft en viloperiod nu ett tag, så jag har inte så många bilder att dokumentera...

fredag 15 november 2013

En liten fredagshälsning

Kikar bara in och önskar alla läsare en finfin helg!


Denna fröken alltså. Envis och bestämd som få... Numera får man sällan hjälpa henne med nånting över huvud taget. Klä på sig SKA hon göra själv. Och de allra flesta dagar går hon glatt omkring med kläderna bak och fram. Glad för att hon "kan söll" (kan själv)...

torsdag 14 november 2013

Trögstartat...

De allra flesta här i huset är rätt trögstartade om morgnarna, och vill helst slöa i soffan rätt länge. Mor i huset har redan börjat oroa sig för hur det ska gå när arbetslivet åter nån gång kallar. Tycker att det räcker gott och väl att få iväg en till förskolan i den arla morgonstunden...