Nu e han äntligen här...

Detta är då orsaken till min bloggfrånvaro:


Så äntligen kom då dagen då vi blev en till i familjen. Söndagen den 18.07.2010 föddes då lillebror Milton kl. 04.49. 3760 g tung och 51,5 cm trots att han valde att titta ut redan i v. 37.


Vackert så, eftersom han ändå var stor så det räckte och mamma hade hunnit bli less på väntandet i värmen. Vi tycks pricka in våra barns födesle då vädret är minnesvärt. Februari 2007 var den kallaste på länge, termometern visade -35 då vi på natten åkte in till BB. Denna gång så hade ju termometern lega på runt + 30 i flera dagar. Förlossningen gick även denna gång ypperligt. 2 timmar och 31 minuter efter att vattnet gått och ca 1,5 timme efter första värken, tittade denna lilla kille på oss med sin blåa ögon. Vi mådde alla så bra, så vi hade kunnat åka hem redan på söndag förmiddag. Dock blev vår BB vistelse oändligt lång då M´s bilirubinvärde pendlade upp och ner, och han var tvungen att ligga under UV-lampan flera gånger. Vi kom hem först lördag kväll 24.7.


Bästa badkillen- och även solglasögon måste man ha fast man bara är någon dag gammal.

Här hemma njuter vi i fulla drag, dock räcker tiden inte till så mycket bloggande, trots att han är väldigt snäll våran Milton. Dock så är han som sin storasyster var när hon var bebis, så han spyr väldans mycket. Jag tvättar och tvättar kläder och sängkläder för fullt här. Sedan så behöver ju storasyster också lite tid mellan varven av ammande här. Han äter väldigt ofta, något han blev van med redan på BB pga just bilirubinet och UV-solandet, men det får han så gärna göra.

Nähepp, nu vaknar en liten ute i vagnen... På återseende!