Så här såg lilleman ut för några dagar sedan. Den som gissat på plommonpuré gissade alldeles rätt, och gott tyckte han det var. Våran hungriga kille börjar visa samma tendenser med provsmakningen som med flaskan, när det är slut så gallskriker han efter mera. och för alla som läser nu och tänker att pojkstackarn går och är hungrig så kan jag skriva till mitt försvar att han är tvungen att äta lite mindre portioner och lite oftare istället pga att han spyr så mycket. Tekniken att äta börjar också bli lite bättre, även om (som ni ser) en stor del nog kommer ut tibax och en del hamnar överallt i fejset.
I gårkväll fick vi besök av våra grannar familjen H. Riktigt skoj att sitta å prata en stund, och huset fullt med barn. Dock visade sig inte Nea från sin bästa sida varken igårkväll eller i morse. Det har varit för mycket program denna vecka, men det kan inte hjälpas, vissa veckor blir så bara. Nu är hon i alla fall på dagis och leker. I bilen på väg dit i morse så satt jag och muttrade för mig själv något om varför jag tog den dåliga genvägen och inte "stora" vägen till dagis. Då hörs från baksätet: "Mamma- nu äl mina nelvel slut-nu fål du skälpa dej!!". I veckan som gått fick jag oxå höra : "Mamma- du fattal ju ingenting..." Trodde det var först i tonåren som jag skulle bli "dumstämplad" av dottern- det tog tre och ett halvt år...
Tack för de fina kommentarerna i mitt förra inlägg. Det värmer!!
Önskar alla som läser här en riktigt bra allhelgonahelg!
1 kommentar:
Pappas pojk-o mommos tåånan :-)
Skicka en kommentar