Plötsligt händer det...

Jaha, nu i skrivande stund så har fröken vår (som för övrigt påstår hon ska bli frisör då hon blir stor..) nu börjat sin första arbetspraktik på sig själv...

Jag märkte ingenting till först, men när jag satt å fixade med fotona i tidigare inlägg så satt hon här bredvid å ritade så snällt. Efter en stund ville hon sitta mig i famnen, ock ännu märker jag inget.
Efter ännu en stund börjar Milton gråta, så jag stiger upp för att kolla till honom och ser då att jag har hela famnen full med blont hår.... Min första reaktion var; Hjälp, nu är flickan allvarligt sjuk och har börjat tappa håret... Men efter några sekunder fattar jag ju att hon varit framme med saxen... Å vi som skulle spara håret långt åt henne... Nåja, det kunde vara värre- jag tror inte man ser det om man inte synar henne i bakhuvudet så noga.... Om man rufsar till håret lite så kan man lite trolla bort "hålet"...

Undrar just om detta är något alla barn ska ha prövat på i barndomen,
vad har ni för historier angående barn och hårklippningar???