Disco, picknick i skogen, sömnproblem och förkylning.

Helgen som gått har mest bestått av skojjigt program. Fredag med sitt sedvanliga fredagsmys, lördag bestod för Neas del av lek med kusin vitamin, och sen så var hela familjen (och 506 personer till) på babydisco. Dock så är det ju alltid som roligast när man är tvungen att åka hem...
Söndag så var en utedag med vedkörning (inte för min del då, räckte gott och väl till att gå några hundra meter in i skogen för att sen landa som en flodhäst på en sten). Som belöning så hade vi picknickkorgen med till skogs. Söndagkväll så blev vi bjudna på kaffe och en trevlig pratstund hos J´s äldre bror med familj.

Förkylningen då, denna evighetsförkylning tycks inte vilja släppa greppet över huvud taget. Själv så har jag inte varit riktigt frisk sen senast, och nu igen börjar halsen svälla igen, och näsan är täppt. Barnen börjar också här bli lite halvt om halvt, de har båda två sovit riktigt oroligt nu i en veckas tid, vilket brukar tyda på att något är i antågande. Nea har lite svällda ögon, och igårkväll så rann det lite ur ena ögat, så jag inväntar en ögoninflammation... typiskt om det dyker upp nu, för i morgon har de fotografering på dagklubben... Milton är lite snorig, och vill inte riktigt sova på dagen.

Att min nattsömn förblir spårlöst försvunnen nästan, så kan jag nu inte enbart skylla på kidsen.Bara delvis, för de gråter en i gången, både i sömnen och så att de vaknar, och väcker varandra. Jag börjar  nu också bli stor och otymplig, så jag vet inte hur jag ska ligga och sova längre. Det drar, skaver, värker och domnar hur jag än ligger. Att halvsitta är heller inte bättre. Då domnar benen bort, borde kanske stå... Sen när jag nu somnat en stund, så tro nu inte F*N att jag måste upp å kissa då just...

Well, well, that´s life! Allt är ju övergående, förr eller senare. Men med den gångna veckans nätter, så har jag faktiskt börjat bekymra mig för hur det ska gå med amningen (nattetid då) sen när baby kommer. Med fyra personer i en säng, varav två gråter och sover som små jordbävningar, och ska sova som frimärken upp efter mamma. Skulle väldans gärna åka och föda NU, börjar bli lite less på detta med att vara gravid. Men dels så borde ju nog bebin "sitta inne" ännu en tid för å växa till sig det sista, och dels så är de ju nog mest lättskötta därinne. Jag har ju koll på var en åtminstone befinner sig...

Bild från Google