... eller inte amma, det är frågan. Jag tycker om att amma... när det funkar. Nea ammades tills hon var ca 8 månader, då började hon själv vägra ta bröstet. Milton blev det ju en annan story med. Han fick ju bröstmjölksbaserad gulsot vid 6 veckors ålder, och då skulle vi ju ha amningen på paus i ca 2-3 dygn, vilket resulterade i att han hellre tog flaskan sen efter det. Så dagtid fick han flaska med ersättning, medan jag ammade honom nattetid tills han var 4 månader, sen tog ammandet slut där. Orsaken till varför jag då inte pumpade ut mjölk och gav honom, var mina såriga bröst. Alla som ammat och haft såriga bröstvårtor vet vad jag skriver om.
Denna gång så började jag ju ge Minya lite tillägg till amningen för ett par veckor sedan, pga hennes gnäll kvällstid. Och sen dess har vi en så nöjd och glad liten fröken här. Inget mera gnäll nu för tiden. Flaskan tar hon gärna, och ändå så gillar hon bröstet också. Problemet denna gång är mina bröstvårtor igen. De är så söndriga att de blöder i princip bara av att man tänker på dem... Fick återigen en telefontid till tanten doktorn, som trodde att Minya kanske kunde ha lite torsk i munnen,och att hennes svampinfektion gått över i mina bröst, så nu har Minya fått en kur med Mycostatin, och jag fick Daktaringel att smörja in vårtorna med. (jepp, Minya är lite vit på tungan till och från, men det är inte så lätt att veta om det är torsk eller lite gammalt spy...) Detta för tre dagar sedan, och ännu har ingen förbättring skett. Det gör så vansinnigt ont att amma, så snart ger jag upp. Och jag brukar inte gnälla för småsaker, jag anser mig ha relativt hög smärttröskel, men nu börjar mitt tålamod lite dala. Jag vill ju så gärna amma, men snart så ramlar brösten av mig känns det som. Tilläggas bör ju att fröken lilla inte alls spyr lika mycket när hon fått flaskan, som när jag ammar... ?!?
Först så ammar jag, (och nästan gråter), sen så spyr hon upp det mesta, så då ger jag tillägg, vilket stannar i magen, och fröken är nöjd och glad... Man blir liksom inte så glad, när det man kämpat och ammat inte ens får stanna i magen heller. Jag tycker ju att hon skulle behöva få i sig bröstmjölken speciellt med tanke på immuniteten i dessa sjukdomstider.... Inte blir man glad.... Ska ge det hela några dagar till, har ingen förbättring skett tills dess, tror jag att jag får kapitulera...
Okej. Idag blev det bara negativa inlägg, men sånt hör vardagen till även i vår familj. Och nu har jag dokumenterat detta, så nu kan vi försöka få till lite positiv energi härefter...!
3 kommentarer:
nej usch vad jobbigt!visst jag har också haft ont i brösten i några dagar-en vecka när amningen drog igång, men nu har du ju redan ammat ett tag!och att hon sedan spyr upp allt igen....så otacksamt!!har du provat med "bröstkydd i plast"?
Svar: jo, jag har testat dessa gummiskydd, med hon vill inte amma då jag har dem på, de är på nåt vis för stora, så hon kväljs av dem...
Usch jag hade sådär såriga bröstvårtor med Amanda och det kändes som att sticka en nål ut och in i bröstvårtan varje gång man skulle amma, det var HEMSKT!! Jag slutade efter 2 månader, det var inte värt smärtan helt enkelt och inte var Amanda nöjd heller.Gör det som känns bäst för DIG!
Jepser gick det bättre med men jag hade så lite mjölk så det blev ändå bara 2 månaders amning där med.Man är ingen dålig mamma för att man INTE ammar.För en del funkar det för andra inte, en del har massor av mjöl och vissa av oss knappt nånting.
Lycka till.
KramMAlin
Skicka en kommentar