regn igen...
Oj, sucka mitt hjärta, men brist ej... eller vad det nu heter, och giv mig kraften att fortsätta färden.
Efter några bra nätter och kvällar, så har jag den senaste natten inte sovit många timmar. Nea hostar, och de båda andra tror jag håller på att bli förkylda, eftersom de bökat, knölat och ropat inatt. Minya vaknade kl.22.30 och var pigg och vaken till kl 01, och därefter tog Milton över nattpasset nån gång... Vid 6 snåret slumrade vi gott till en stund sen.
Men skam den som ger sig, så för att göra det bästa av dagen, så hinkade jag in kaffe, satte på datorn för att spela lite julmusik, lite för att få inspirationen till julpysslandet att infinna sig. Märkte då ganska snabbt att hela skärmen var ordentligt smutsig, så jag tog trasan och torkade, och torkade...tills jag insåg att det inte var smuts, det var någon som repat skärmen. NÅGON som snart fyller 6 år, och som BORDE veta bättre. Till sitt försvar påstod hon att hon absolut inte kunde veta att man inte fick repa skärmen, eftersom hon inte är ett skolbarn ännu....
Dagens julstök gick heller inget vidare, eftersom en klimp på uppskattningsvis 11 kg konstant hängt på min ena arm idag. Dessutom sov hon bara ett kort pass ute idag. Och om hon inte hänger i famnen, så är vi ute och går. Ja, fast inomhus då. Fast hon kan gå själv (om ännu något svajigt), så vill hon fortsättningsvis gärna hålla handen när hon går, men öva gör hon gärna. Så idag har både hon och jag fått vår dagliga motion för vi har säkert gått flera kilometer runt runt runt genom köket,vardagsrummet, badrummet och grovköket. Enligt mitt tycke en något enformig runda, men lillfröken var nöjd iaf...
Milton har IGEN pinkat i soffan, och vinkat ut mjölkglaset två gånger...under samma måltid dessutom... Tycks vara kul att reta upp mor sin...
Och när jag sen en sekund vänder ryggen till så har lillan lyckats ta sig in i wc, hittat wc-rengöringsmedlet, fått upp den "barnsäkra" korken, och sen kletat ut halva flaskan. Vet inte om hon fått i sig av medlet också, så jag fick ringa giftinfocentralen för säkerhets skull. Där var dom mycket vänliga och trevliga,och som tur var så var mitt WC- Kukka Merenraikas inte frätande eller speciellt giftigt heller, dessutom biologiskt nedbrytbart hehe... Så jag skulle bara ge henne lite att dricka, och de ev, symtom som kunde dyka upp var ärsytys (irritation). Jag som alltid noga förvarat alla såna här medel på hög höjd, hade på nåt vis glömt att göra det samma gällande lilla wc´n på övre våningen, där nu detta scenario inträffade. Kanske för att den (wc´n) så sällan används, skåpet dessutom saknar handtag så det är inte så lätta att öppna, och ingen av de andra två nånsin visat intresse för detta skåp. Nä, jag vet att detta inte är nån ursäkt, det är helt och hållet mitt fel och misstag. Som tur är gick det ju väl...denna gång, och jag hoppas det inte blir flera!
![]() |
Vissa dagar, så känns det helt ärligt, som om jag helt enkelt inte räcker till åt allt och alla här!
Men man måste ju erkänna att liiite spännande är det nog ändå att få se vad som dom hittar på i morgon, vi har ju lixom inte långtråkigt här, eller är sysslolösa...
2 kommentarer:
Åj Heidi, din blogg e bara för bra :), och då e det ju din vardag vi pratar om :)!! Tolka det på rätt sätt... Alltid lika kul att läsa dina inlägg. Skickar en stor portion styrka åt dej! Jag har bara ett barn men kan gott o.väl föreställa mej hur min vardag skulle se ut med 3 barn. Mera kaffe, choklad o.julmusik bara ;). Säg till om du behöver nån levande tomte som kikar runt husknuten :). Ha det gott! /Malin Söderström
Nämen hej Malin! Va kul att höra av dej. Hoppas allt är väl hemma hos er. Kom gärna ut å hälsa på när helst det passar!!!!
Jodu, min vardag är såhär, vissa dagar upp... och sen ner igen.Men så är det ju för alla. Skriver ner det mest för eget minne sen. Kommer förhoppningsvis att skratta åt allt sen...
"föräldraskap utan humor... you can´t do it..."
Skicka en kommentar