Muttrade något i går om all snö som låg på verandan,när jag skulle skuffa ut lillan i vagnen för att sova. Så när vi sen i går kväll kl. 20.30 kom hem från fabbo Jonnys kalas, så då tyckte Milton att han gott kunde göra jobbet åt mor sin. Alldeles ensam, ute i nattmörket, så otrygg och mörkrädd är han nog inte... Tack för hjälpen, älskade lilla gubben min!
1 kommentar:
Dokti pojk!
Skicka en kommentar