Undrar bara hur man ska prioritera ibland. För när det är som mest harmoniskt här, så då kan man vara säker på att snart händer nåt!
Idag så var vi alla uppe i kidsens rum å lekte. Allt var fridfullt och lugnt, när det som blixt från klar himmel slår till. Kaoset alltså. Milton springer till wc, men hinner inte få ner byxorna å långkaliserna i tid, varpå nr. 2 hamnar i kortkalsongerna.
Ok alla går ner till badrummet för att få honom sanerad. Går ICKE att lämna lillan obevakad nära trappan, vare sig uppe eller nere, för hon river upp grindarna fortare än kvickt, därför är hon illa tvungen att hänga med i badrummet. Ok, när jag precis påbörjat saneringen, kommer Nea storvrålandes in dit, för hon blöder på hakan ( inget stort, bara ett gammalt ärr som sårskorpan gått hål på, men i hennes ögon sett, så höll hon på att förblöda) Och i samma veva så står Minya med händerna nere i wc-byttan å fiskar upp nåt gammalt snorpapper, som nån glömt att spola ner, och är precis på väg att provsmaka... Nån som har en extra kloningsapparat liggandes nånstans. Bara 2 armar räcker inte så långt.
Kan inte annat än skratta åt eländet denna gången också. Alltså hur kan det bara vara möjligt att allt vänder 180 grader mitt i all fridfullhet?
Men det mesta reder nog upp sig, så även denna gång. Så nu är den vardagliga husfriden återfunnen å syskongrälen avlöser varandra här :-). Min kloke man brukar säga: "när nåt är riktigt usligt, då är det riktigt nära till att det blir bättre igen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar