I dag är min lilla dotter sin allra första dag på förskolan. De skulle få tillbringa ett par timmar där idag, för att bekanta sig med förskolan/skolans utrymmen, med varandra, och få en liten introduktion nu innan allvaret börjar till hösten. Förskolan, nu sitter det sen i, allvaret, ansvaret, skolvärlden, i mååånga år framöver. Tänk vad fort tiden går. En klyscha, jag vet. Men ack så rätt alla hade, som sa åt oss då, för sex år sedan, att njuta. Njuta av tillvaron, varandra, av bebisen, för snart börjar hon skolan. Och ja, nu är vi där, snart, till hösten. Vart försvann min lilla bebis? Nu har vi en tuff liten tjej, med egen vilja, egna åsikter och funderingar. En tjej som värdesätter kompisar, gillar när det händer nåt. Som spelar discodunk på sitt rum, smäller i dörrar, intresserar sig för smink (ibland), bestämmer själv vad hon ska ha på sig, och börjar fundera på när hon kan få sin allra första, riktiga telefon, och som inte så gärna längre vill följa med övriga familjen på alla "ärenden", utan helst skulle vilja stanna hemma-ensam...
Tänk vad vi människor alltid är tvärtemot. När de är små, så väntar vi på att de ska växa, bli större, lära sig nya saker; rulla runt, krypa, gå, prata, etc. Sen, när de står där och helt plötsligt ÄR ganska stora, då önskar man att de skulle vara sådär gulligt bebissmå igen...
1 kommentar:
Åååh, jag får tårar i ögonen av dina ord, visst är det så sant, så sant, men du ska veta att det känns jätteskönt när en stor man kommer hem, kramar om mig och säger: hej mamm, e ji bara 100 kilo kärlek som jevär de in kleemar!! Visst är det också roligt att vara på stan med en vuxen dotter och "fika"...varje ålder har sin charm och man får bara ta vara på och njuta av barnen så länge man har dem till låns! Var du bara glad för att din lilla flicka vet vad hon vill, det hjälper henne genom skoltiden. Ha det så bra och njut av sommaren innan skolan börjar!!
Skicka en kommentar