I går kom då den dagen då Nea för första gången vägrade att komma med på en cykeltur, hon ville absolut stanna hemma-ensam... Jag var ju inte borta så länge, men ändå var det nog lika spännande för oss båda tror jag. Och bra hade det gått också, hon sa att vi kom hem för snabbt. Är nu bara illa rädd att sen hon fått en början, kommer detta scenario att bli allt oftare förekommande. Enda kruxet är att vi inte har nån fast telefon här i huset, så det blir nog småningom aktuellt att skaffa en extra mobil här i huset, som hon vid behov kan nå oss på, ifall att nu nåt skulle hända. I kväll är stora fröken på kalas.
Och jag, jag gjorde ett modigt och tappert försök att ställa undan dammsugaren i centralgarderoben, efter att den nu stått framme som en fast möbel i hushållet allt sen våren kom. Men se det lyckades bra...i ca fyra timmar. Nu var det igen dags att släpa fram den, eftersom de båda små tydligen föredrog att smula sönder sin fredagschips i soffan, istället för att äta den... Dammsugaren...min bäste vän...bevisligen... Blir nog att fortsätta att umgås med varandra dagligen!
(inga bildbevis för mor i huset orkade helt enkelt inte fota chipkatastrofen...!!!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar