eller åtminstone nästan... Torsdagens åskväder, som var rätt maffigt och höll i sig i över 2 timmar, och som lär ha varit ett av de värsta sedan 1984, resulterade i att nätuppkopplingen försvann här. Själv trodde jag att felet först fanns hos JNT, så jag tog ingen stress över saken först, men efter att det varit borta över ett dygn, så ringde jag dit för att kolla läget lite. Blev uppmanad att byta modemet, men när vi testade med ett annat modem, var det fortfarande helt dött här. Eter ytterligare ett telefonsamtal dök plötsligt en montör upp här på seneftermiddagen i fredags. Och hela linjen var död. När de (J och montören) sen skruvade upp elskåpet där kablarna kommer in, så var det ganska självklart vad felet var. Hela skåpet nästan var svart av eld/sot och kablarna var avbrunna... Så med lite ny kabel är vi nu uppkopplade igen.
Måste dock erkänna att det känns lite smått otäckt, att en eldsvåda varit så skrämmande nära. Tänk om...
Naturens krafter är mäktiga. Detta var ju nåt som vi inte själva kunnat förhindra eller påverka, för det hjälper ju inte att vi har alla kontakter urdragna, när det kommer in i huset via telefonstolpen och kabeln utanför..
 |
Tallbacken här tycks vara ett känsligt ställe för åska. När Milton var nyfödd gick micron och induktionshällen sönder i åskan, plus att modemet blivit utbytt också pga åska för nåt år sedan.Modemet och micron borde ju förstås ha varit urdragna, men där igen med hällen, den kan man ju inte koppla ur själv... Hur ska man då skydda sig? Materiella ting går ju att ersätta,modem, micro etc. Och visst är ju huset också materiellt, men inne i huset finns ju våra dyrbaraste skatter, kidsen, och de går ALDRIG att ersätta ifall nu elden skulle visa sig från sin värsta sida.
Huua, vi klarade oss denna gång med blotta förskräckelsen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar