En vecka susar så snabbt iväg.

Återigen har en vecka snart passerat. Och i vanlig ordning har vi hunnit med det vanliga hushållsgörat, jobb, och dessutom två kalas. I tisdags firades kidsens farfar som fyllt 60, och samtidigt firades också gammelfarmor Märta som fyller år på torsdag. Och  i går firade vi Milton igen, med familjen F, som inte kunde komma då vi hade det första kalaset. Nea har övernattat vid villan, eller snarare vid grannvillan, de båda större kidsen har haft playdate, en fyrhjulingsutfärd, Milton har varit med pappa på jobb en sväng, och jag har varit snorig och förkyld den gångna veckan, och nu verkar lillan också bli lite snorig. Nu sitter jag ensam hemma, för att jag jourar på jobbet. Och eftersom sommaren börjar lite avta, passade J & J på att ta med sig barnen ut på en av kanske sommarens sista båttur.
Hösten innebär, som alltid, att vi, eller jag mera kanske, har fått dille på svenska kriminalfilmer, och eftersom vi avverkat några nya Wallanderfilmer nu, så har vi börjat plöja igenom andra svenska gamla godingar, sådana som man missat, eller bara sett en del av. Så först ut nu är alla gamla Maria Wern filmer. Och som vanlig, så lever jag mig sååå in i filmer, så jag håller på att kissa på mig, och glömmer bort att andas... Spännande eller är det månne jag som bara är spänd...? Hjärtstilleståndet är inte långt borta kan jag säga...
Men nånstans så är det ju ändå så mysigt att tända några ljus och krypa upp i soffan, nära varann, när kidsen har somnat, och det börjar skymma, och se på en film tillsammans.

Nu när höstfeelisen då börjar knacka på här, så dyker det upp hundra saker att göra. Huset borde verkligen storstädas efter sommarens alla "fuskstädningar", fönstrena håller på att helt kladda igen här, badrummet borde kloritrengöras, frysen borde fyllas med hembakt bröd och bullar,etc, etc, etc. Så nog håller vi oss sysselsatta tror jag, men allra först nu ska vi inleda skolåret på tisdag. Undrar om inte jag är mer nervös och sentimentalnojig än Nea...