I dag var det dagen med stort D. Nea kom på alldeles av sig själv sent på lördag eftermiddag att NU ville hon ha hål i öronen. Så jag var inte sen att haka på, så idag utlovades en stadstur efter skolan. Mommo hade i också med som moraliskt stöd, och som hjälpreda åt de små. I ärlighetens namn trodde jag nog att hon skulle banga ur, eller att hon bara skulle våga "skjuta" första örat, eftersom hon ibland brukar vara rätt känslig av sig, men hon var nog betydligt tuffare än jag trodde, för det gick jättefint. Inte ens en tår i ögonvrån heller. Och nu har vi nog minsann en stor och lycklig fröken här hemma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar