Barn av nutid

Vi har avancerat från leksaksdator till "the real thing..."

Ska börjas i tid...

"Farbror Melker..."

Det var visst nån som var snabbare än mor sin...

Att växa upp

Lånar ett vacker citat från bloggen Doktor Molly:  

"Ett barn föds perfekt. Förälderns viktigaste roll är att åsamka dom så lite skada som möjligt fram tills dom blir vuxna."

Ibland tvivlar jag på min förmåga att  uppfostra dessa tre wild kids- Tänk om jag skadar dem för livet, gör dem björntjänster, missunnar dem viktiga saker, dömer dem för hårt, uppfostrar för slappt, är orättvis, glömmer bort att visa dem hur mycket jag älskar dem. Listan kan göras oändligt lång. Jag önskar ju det allra bästa för mina älskade underverk.

Vissa dagar tvivlar jag...

Pysslarna

Glass, förkylning och jobb

Denna helgen har gått i arbetets tecken, och  förkylningens... Far jobbade i lördags, och jag hade dejour igår, vilket resulterade i att jag rände på som en tok mellan jobbet och hemmet hela dagen. Hann i princip bara innanför dörren, innan telefonen på nytt ringde, och jag fick snällt köra tillbaka. Men jag klagar inte, för jag fick i alla fall vara i fred i natt. Men sover, det gör vi inte nu i helgen tydligen. Milton har åter igen sovit riktigt oroligt, och pratat i sömnen nätterna i genom. Minya hade feber en natt, och gråter till var 15.e minut hon med, de sista nätterna. För hennes del skyller jag på MPR-sprutan hon fick för snart två veckor sedan. Men kidsen verkar ändå utvilade när de vaknar. Annat är det med deras föräldrar....

Själv börjar jag bli less på min förkylning. Har ingen feber eller så, men snorandet och hostan vägrar släppa taget. Tung i huvudet... Har varit så här nu i många veckor. Bläää!

Far i huset fick igår igen axla hela ansvaret här hemma, vilket han gör med bravur. Kan inte annat än skratta åt Milton, som förra gången far i huset skulle koka mat, med stora ögon betraktade och observerade, för att sen snällt fråga: "pappa, vaffö blinnäl tå do laga mat?" (pappa, varför brinner det när du lagar mat?) Det berodde nog inte så mycket på fars kokkunskaper, utan snarare att barnamodern fuskat med att rengöra ugnen den sista tiden... Nåja denna gången hade det gått riktigt bra, utan rökutveckling, och de hade till och med fixat ihop en Gino till "söndagskvällsgott".

Ny vecka, nya (friska äuhmm...) tag. Vi börjar med glasspaus tror jag....

Våra nätter, och att njuta av tillvaron

I förrgår vid besöket på jobbet fick jag frågan om hur vi nu sover om nätterna. Har ju kommit upp en del angående nattsömn både här och på facebook. Och läget är varierat, lite varannan natt okej. Ibland går vi och lägger oss tre stycken i vårat sovrum, ibland fem. Och vi vaknar alltid garanterat fem (ja, utom då far i huset tvingats ut i morgonjobb var annan vecka då) i vårt sovrum. Och vet ni, jag har börjat att gilla det. Det finns ju inget mysigare än att krypa undertäcket bredvid  en varm 1-åring som sover gott. Jag brukar krypa så nära jag kan, så nära så jag kan känna andedräkten rakt in i min näsa. På min andra sida finns två lite större kids. Som också sover och andas tungt. Ofta brukar jag ta nån av deras händer i min hand, och somna så. Finns inget bättre! Nu så sover ju ingen av de tre som små änglar hela nätterna igenom. Oftast är det nån som gnyr, gråter eller pratar högt, oftast i sömnen. Ibland vaknar nån av de två mindre och vill ha välling. Ibland drömmer Nea mardrömmar, och vaknar och vill krypa nära intill. Många nätter har jag legat vaken, varit arg och irriterad över att de aldrig sover, aldrig samtidigt iaf. Men nu har jag accepterat läget, så här är det just nu hos oss, och jag har till och med börjat gilla det. De finns ju här, nära intill, bredvid oss. De nätter de nu råkar sova i egna rum, så saknar jag deras närhet, fastän närheten består av armar och ben, kors och tvärs i hela sängen. Jag är behövd, och jag kan ge dem tryggheten i och med att de vet att de är välkomna att sova med oss, när de helst vill. Tids nog kommer dom att sluta. Och så försöker jag att inte räkna antal timmar sömnbrist, utan antal timmar jag faktiskt har fått sova. Och även om jag nu inte sover alltid, så får jag ju ligga ner och vila, och lyssna på nåt underhållande från någon av dem... Å ibland flyttar jag runt på små sovande kroppar, som ligger för nära kanten, tvärs över sängen/ovanpå täcket etc. För att sen igen sova en knyck, innan nåt nytt spännande inträffar. Alltid lika spännande att gå och lägga sig, eftersom man aldrig vet hur natten kommer att bli. För ibland sover de lite lugnare, inte bra, men lugnare...För att sen igen näst natt leva rövare. Det lustiga är att de själva verkar sova. INGEN av dem vet eller minns nåt av nattens bravader sen på morgonen, och de verkar utvilade. Så det är ju förstås bra. Det är bara vi vuxna som blir lite drabbade av "nattens hjältar"...

Vi är väldans sena i farten här om morgnarna. Väldigt sällan är vi uppe ur sängen före kl 9.Minya har nu blivit så stor, så t.o.m.hon vill ligga och mysa en stund innan vi stiger upp. Å ena sidan känns det som om halva dagen redan  har gått, när vi äter frukost först runt 9.30, men å andra sidan så kommer jag väl ihåg alla de morgnar som vi stigit upp kl 4.30 och 5, och väntat i timmar på att ens nån morgon-TV ska börja. Å så tänker jag att de nu får sova länge nu så länge de kan. Fortare än kvickt kommer det att ändras.Till hösten väntar väckning varje morgon för Neas del, då förskolan kallar. Och småningom blir det aktuellt med dagis för de båda mindre. Och fastän vi nu spenderar ganska många  timmar i sängen, så sover jag nog enbart en bråkdel av dem. Men så är det... nu just.

Att inte ha några tider att passa är också något jag uppskattar, och njuter av. Oftast så åker pyjamasen av först till lunch. Vi strosar på här hemma, och bara mojsar oss. Bolibopma på TV, lite välling till de små, o´boy till Nea och kaffe åt mor, och så lite soffhäng på det. Uppskattar verkligen att lillan blivit större nu, och att även hon kan/vill sitta stilla en stund ibland hon med. Jag försöker att njuta av tillvaron och ta till vara något bra varje dag. För denna tid, just nu,den får jag aldrig tillbaka...

 Så här ser våran morgon oftast ut...

(nä, det är ingen nappflaska Nea har, utan en sportdrycksflaska...)

Ut på tur, aldrig sur

De båda större kidsen är grymt duktiga på att sparka, så medan far och stora prinsessan var en tripp till simhallen idag, så passade vi övriga på att ta oss en liten tur. Det värsta är bara, att varje gång jag är ute med sparken, så surrar det i mitt huvud: "in Sweden we call it a kick..." Borde nog söka hjälp!

Det kom ett brev på posten...

Den 5.2 blir det förskoleinskrivning för stora prinsessan vår.... Hon som just har sett dagens ljus tycker jag... När blev hon plötsligt så stor?

Veckans utmaning!

Bestod denna vecka i ett besök i går i grannstaden. Ensam mor vs. tre wild kids... Först en runda på loppis, och sen ett stop på mammas jobb. Milton har lite undrat över hur det är på mammas jobb. Pappas jobb är ju bekant för honom. 

Gick väl sådär kan jag säga. Tänk att "spring i benen" precis just kommer då man befinner sig på såna ställen där det inte lämpar sig att rusa iväg. Nåja hur som helst så hann vi ju säga hej, och jag tror alla "tanter" på jobbet blev glada två gånger... ;)

När ljudnivån stiger...

så vore såna här nästan som en frälsning... Nå nej, nu går vi ju inte omkring med hörselskydd på oss, men ibland tror jag nog det vore befogat...

En vacker vinterdag

Efter att mor i huset spenderade gårdagen i arbetets tecken, så bestod denna lediga dag av inga som helst planer. En mycket vacker januaridag. Sovmorgon, utelek, snöskottning, de båda större kidsen var med far sin och kusin Lina till skolan och åkte skridskor, medans lillan å jag stannade hemma å vila middag. Resten av kvällen bestod av bad och lek. En bra dag med andra ord

Lycklig liten plutt

Som idag fick åka med pappa på jobb! Det dröjde inte länge innan jag fick ett mms från skogen...

Kloning? Yes please!!!

Undrar bara hur man ska prioritera ibland. För när det är som mest harmoniskt här, så då kan man vara säker på att snart händer nåt!
Idag så var vi alla uppe i kidsens rum å lekte. Allt var fridfullt och lugnt, när det som blixt från klar himmel slår till. Kaoset alltså. Milton springer till wc, men hinner inte få ner byxorna å långkaliserna i tid, varpå nr. 2 hamnar i kortkalsongerna.

Ok alla går ner till badrummet för att få honom sanerad. Går ICKE att lämna lillan obevakad nära trappan, vare sig uppe eller nere, för hon river upp grindarna fortare än kvickt, därför är hon illa tvungen att hänga med i badrummet. Ok, när jag precis påbörjat saneringen, kommer Nea storvrålandes in dit, för hon blöder på hakan ( inget stort, bara ett gammalt ärr som sårskorpan gått hål på, men i hennes ögon sett, så höll hon på att förblöda) Och i samma veva så står Minya med händerna nere i wc-byttan å fiskar upp nåt gammalt snorpapper, som nån glömt att spola ner, och är precis på väg att provsmaka... Nån som har en extra kloningsapparat liggandes nånstans. Bara 2 armar räcker inte så långt.

Kan inte annat än skratta åt eländet denna gången också. Alltså hur kan det bara vara möjligt att allt vänder 180 grader mitt i all fridfullhet?
Men det mesta reder nog upp sig, så även denna gång. Så nu är den vardagliga husfriden återfunnen å syskongrälen avlöser varandra här :-). Min kloke man brukar säga: "när nåt är riktigt usligt, då är det riktigt nära till att det blir bättre igen"

Titta! Hon bloggar...

Dagens projekt

Idag ville wild kids "baka" kokosbollar. Å för att hålla dem lugna, så fick de sin vilja igenom... Barn ska inte få allt... Bara det dom vill... ;-)

(jag kommer inte sen destomera klaga här på hur både kidsen och köket såg ut sen!)

Pysslaren

Ge Nea en sax och en postorderkatalog, så håller hon sig sysselsatt i timmar. Hon klipper ut alla "dockorna" och leker med dem. Vem som städar sen är givet...;-)

Måndag... åu jeeeah!

Förutom russinätandet under bordet, har vi hunnit med en hel del annat idag också. Mor i huset, har för första gången på evigheters evighet bakat en kaka i långpannan, (med en 1-åring hängandes antingen i byxbenen, eller på armen, vilket i sig är en ren bravur)... och detta bara så att kidsen sen ska  kunna mosa den och kladda och smula runt den över hela huset tydligen... 

Milton och Minya har i nåt skede kommit över min plånbok, vilket resulterade i att en del kort saknas. Tack och lov inte bankkortet.Har letat som en tok, men de tycks  vara spårlöst försvunna...

Minya har dunkat en vinflaska rakt i klinkersgolvet här...

Massa syskongräl, och gräl med moderskapet. Milton preciserade det hela: "mamma, ja måst blååk på de. Du kan int uppföööl de!". Nice to know again, var vi har varann, min käre son och jag.

Milton har hällt tvål i min sprutflaska, som jag brukar ha då jag städar. Och eftersom jag oftast städar med Enjos produkter, så ska man ju bara använda vatten till. Kan ju säga som så, att det såpar fortfarande ganska hejvilt ur min flaska....

För att lätta upp stämningen här lite, och försöka orka vara den goda modern, så packade jag varm o´boy och några kakbitar (före halva blev slaktad) i en korg, slängde kidsen och en massa pulkor och snowracerar i bilen och körde mot stadens pulkabacke.Kan säga att det dröjer till nästa gång. Tacken blev 3 sura kids... och  en förbenad moder! Nea surade och skrek för att hon inte kunde styra pulkan, Milton skrek för att jag inte hela tiden hann dra upp honom för backen, och Minya surade för att hon var lite för liten för att kunna ränna, eftersom backen var full av stora gupp, så hon tänkte flyga ur pulkan. Och eftersom Minya inte riktigt är så rörlig ännu ute i terrängen, så blev hon iskall snabbt och började frysa. Vid det laget hade Nea träffat en flicka i  samma ålder som henne, och Milton hade upptäckt lekparken bredvid, så då skrek alla 3 när mor i huset gav upp och slängde in allt i bilen, och for hem. 2 ville stanna kvar, och en höll på att förfrysa sig...

Väl hemma, så gick Milton på toa, för att göra den "tunga nr.2". Och eftersom mor i huset inte genast hade möjligheten att släppa det hon hade i händerna, så bad jag honom vänta lite, vilket han snällt gjorde...sittandes på min nya, VITA, virkade wc-matta...OTORKAD... (f´låt mommo...!)

Känner magsåret komma brännandes snart.... Gotta löööv mondays eller???

Nu äntligen är det tyst uppe på vinden, och jag ska alldeles strax själv krypa under täcket... med god min, och med vetskapen om att morgondagen inte kan bli värre än i dag... I morgon ska vi igen vara glada och snälla... ouh jeeah...

En björn

En sån här skulle jag vilja knåpa ihop åt Nea. Tror hon skulle använda denna, eftersom hon ibland inte vill ha en riktig mössa på sig, då hon ska vara fin. enda kruxet är att jag inte hittat nåt annat mönster än på engelska, som kostar... och mina handarbetstermer på engelska är inte riktigt "up to date...". Hur som haver, så är den himla söt denna Bear cowl hat.

Russin

Har idag två nakenfisar, som tydligen inventerat och hittat ett paket russin, som de nu så samspelta delar, under köksbordet.

När man legat på latsidan

så får man skylla sig själv. Men se idag när jag jobbar (jourar) så passade jag på att tömma kameran och gå igenom alla bilderna. Nu när jag har betalt för att göra det dessutom hehe... Hade flera hundra bilder i kameran,så det tog ett tag. Så här kommer nu en bildsummering av den senaste månaden hos oss...

Vi har firat våran 1-åring

Vi har varit koncentrerade...

 

 

 Vi har varit jul- och nyårsfina

 Jag har haft hemhjälp...

 Lillan orkade vaka in de nya året. Kanske tack var chipsen...

 Nea har haft feber en hel vecka, men ingen panik, lillasyster tröstar!

 Jag har också haft städhjälp!

 En del av oss har visst börjat med "fasoner"...eller göra som han själv vill

 Ja, så har vi ju modellerat också...massor...

Har en hel hög med bilder både från kalaset, julen och nyåret, men av hänsyn till de medverkande, så sätter jag inte dom bilderna hit.

Nästa gång jag tömmer kameran är det kanske vår...om latheten fortsätter. Eller rättare sagt tidsbristen...

Städa städa, varje fredag

Tur att man har hjälpredor...