Ännu en gång

Ännu en gång har vi kommit till den 4.e november. Fem år har gått, sen den dagen vi fick en liten ängel, som vakar över oss. Och på nåt vis är jag så tacksam att jag en gång har fått träffa just våran skyddsängel.

Idag finns min vän och hennes familj också i mina tankar. Hon uttryckte det så fint. "Att få uppleva ett slut utan början är något speciellt". Och "Man lär sig så mycket mer om livet genom döden på något märkligt sätt".'

 I dag igen funderar jag på hur mitt/vårt liv hade tett sig idag, om vi hade fått behålla henne, om historien hade fått ett annat slut. Det finns ju inga svar, bara en massa frågor, funderingar och tankar. Och även om vi aldrig fick chansen att få lära känna henne, så känns det som om hon är en del av oss ändå, som att hon finns med oss, bara att vi inte kan se henne, eller röra vid henne. En annorlunda känsla, som inte går att förklara...

Fem år sedan en vacker dotter föddes...och fem år sedan hennes liv, och en bit av mitt hjärta släcktes...